1 månad.
Igår blev lilleman en månad. Redan liksom? 5 kg och 60 cm. Och stadig i blick, nyfiken och har avfyrat leende sedan v3. Han är ännu världens snällaste kille. Och hans syskon är helt underbara mot honom. Lämnar nappen, klappar på huvudet och tar hand om honom. Känner mig trött ikväll, ont i huvudet och hoppas inte på en förkylning. Lilleman är lite kladdig i ena ögat, tvättat noga och hoppas undvika ögoninflammation.
Nu blir det mys i soffan med lillebror.
Kram
Snön ligger vit.
Alltså det här med snö och kyla är inte alls min melodi. Men jag tycker det är kul för barnen såklart. Känna ändå som att denna höst/ vinter gått snabbt och det går redan mot ljusare tider - cant wait!
Men man ska inte längta livet ur sig, utan njuta här och nu, hur kallt det än är!
Dax att duscha medan björnen sover. Barnen går på dagis 25 h så det är snabba ryck ibland men allt går. Och igår var de som små ljus. De är så glada för sin lillebror!! ❤
Förlossningsberättelse nr 3.
Det var torsdagen den 19/12 och det hade äntligen blivit dax. 15 dagar över tiden var jag hyfsat less. Jag skulle höra av mig till fl klockan 08 för igångsättning samma dag.
Eftersom jag haft svårt att sova så sov jag på soffan sedan en tid tillbaka. Vaknade vid 06:30 och skulle resa mig för att gå på toa. Känner en obehaglig känsla och går tillbaka till soffan igen. Ber T att säga till pappa att komma ner. Att jag knappt kan resa mig. Skickar mess till grannen och frågar om de är hemma. Hon frågar om hon ska hämta barnen. Men jag säger att det är lugnt eftersom det känns mindre då. En stund senare så får jag panik och säger åt J att gå över till grannen med dem.
Ribger fl och får komma ib direkt. Klockan är 09:15 när vi får komma till rum 2. Jag behöver gå på toa och hör massa onda skrik från rummet intill. Känner hur en hemsk ångest sköljer över mig. En ångest jag inte känt med de andra. Kommer jag verkligen att klara detta?
Lägger mig på sängen. Känner av lite värkar till och från. Bm undersöker mig och jag är öppen 6. Ångest. Jag hade ju varit öppen 4-5 sedan sista bm. Ställer in mig på att det kan ta tid.
09:30 visar det sig att hag har värkar.
Och värkarna började bli mer intensiva 11:30 då de även tog vattnet.
Eftersom bumlingens hjärtslag var mer än 150 slag kopplade de på en elektrod. De kopplade även på mer värkstimulerande dropp för att skynda på och ge mer kraft i värkarna.
Jag minns hur jag andades lustgas och grät som en galning av all lustgas jag fick i mig.
Kändes som att allt stod still. Att ingenting hände och hur jag bara ville ge upp tusen gånger om. Spec då de sa att huvudet fortfarande inte sjunkit ner riktigt. Det var ett hemskt tryck neråt och det kändes så onaturligt att trycka från sig när allt man ville var att hålla emot. De tjatade massor på mig om detta att hålla runt benen och jag blev så arg just pga smärtan.
Det kändes som en evighet men krystvärkar började 12.25 en knapp timme efter vattenavgång och han föddes 18 min senare 12:44.
Navelsträngen ett varv runt halsen men skriker nästan direkt. Lite blå så 9-10-10 i apgar som snart är full poäng.
Jag förlorar 560 blod och känner mig helt yr. Hann ju inte äta frukost hemma.
Moderkakan kom ut strax efter och hag mådde hyfsat bra! Fick sy 3 stygn.
En stor lillebror. Bm gissade på 5 kg. Jag på 4,6.
Bumlingen vägde 4565 gr och var 54 cm lång. En riktig liten nalle.
Helt fantastiskt snäll är han!!
Idag är han 2,5 veckor!
Bumlingen 2 veckor!
Lille bumlingen är idag 2 veckor!
Ännu är han världens goaste. Sällan missnöjd och en harmonisk bebis,
Jag njuter av det så länge det varar!
2014 är här. Mitt 2013 är ett år som jag skulle kunna skriva en bok om. Så otroligt mycket som hänt. Mestadels helt underbara saker!
Jag hoppas att 2014 blir minst lika bra. På nyårsafton skulle jag sia mitt 2014 genom att skicka upp kineslykta till himlen och önska mig något.
Den åkte rakt upp i ett träd och brann upp, hoppas det inte visar 2014 för då lär det gå hett till :-)
Hoppas 2014 börjat bra för er! Kram
