Dessa små små stunder då man bara stannar upp och liksom är enbart i nuet, hur många är de egentligen i livspusslet?
De har tyvärr varit alldeles för få omedvetet har jag bara kört på med jobb, med barnen - att få ihop allt utan att stressa för mycket. Med idrotter och med att plugga svenska på halvtid. Med tentor och allt vad det innebär. Det är klart att det då och då behövs en påminnelse om att stanna upp, andas, stanna klockan och bara var i nuet.
Det har jag bestämt mig för att göra, och jag har blivit mycket bättre på att lägga bort saker som måste göras mot saker som jag vill göra och njuter av.
Det har blivit så mycket värt att göra avstickare i vardagen, åka till parken, leklandet. Jämra hem mat. Ta wn promenad. Och bara strunta i alla måsten, just för stunden. Jag läste Kaosologi, en bok om att avmåstefiera saker. Som just handlar om att njuta av livet.
Och jag har bestämt mig att inte bli stressad av andras stress. Jag älskar dessa stunder som är i nuet.
De är underbara.
Som i eftermiddag, S har kalas och min tenta ska in imorrn. Men jag tänker inte stressa över den ännu. Jag tänker först njuta av min dag och min underbarings kalas. Sen får magsåret efter tentan komma som fokus två. Man bwjövwr inte jämt lyckas bäst. Hälsan är viktigare.