Idag är det 14 veckor sedan Sam föddes. Shit vad tiden bara rinner iväg. Han ligger på sitt babygym och sover nu vår skönhet. Mammas och pappas stora stora kärlek!
Tänk att man för 14 veckor sedan var inne på bb och förlossningen och fick träffa honom för första gången, gud vad mitt hjärta blev varmt från första stunden jag såg dig, och glöder nu mer och mer för varje sekund. Du är fantastisk Sam!
Tack för att du förgyller våra dagar och skänker så mycket glädje och kärlek!

Blev rasande innan, vår granne kom över och skulle låna maionesse, så gick jag och hämtade tuben, istället för att säga tack som normalt folk skulle gjort så säger hon direkt : den är väl inte gammal? Eh nej svarar jag lite halvt otrevligt.
Sen kikar hon in i teverummet där Sam ligger på sin filt på mattan och leker med sin mjukiselefant. (Som vi lekte med innan hon kikade in) så säger hon: har han ingen sådan babysitter så han kan sitta upp och titta lite?
Jo svarar jag, han har allt och lite till. Så det går ingen nöd på honom. 

Men så sa jag att han ligger där för att vi leker och för att han skall öva att ligga på mage med.

Herregud, varför lägger hon sig i allt! Hon är inte min mamma, och hon är definitivt inte Sams mamma.
Jag är hans mamma och vet bäst vad som är bäst för honom! och vad tror hon? gammal mat i kylen? Skulle inte tro det, nästa gång skall jag ge henne något gammal bara för att.

Åååh mind your own liksom.



Älskade älskade Sam!!!