Tala är silver, tiga är guld.

Jag är en person som anser mig ha väldigt många vänner. En rik bekantskapskrets med andra ord. MEN däremot är det viktigt att poängtera att jag har FÅ vänner som jag räknar som riktigt nära, och som jag känner att jag kan berätta i princip allt för. ja med undantag, man skall inte berätta allt även för dem man litar på till 100%, för det är nyttigt att bära på ngt själv närmast hjärtat, någon som ingen annan vet.
Däremot har jag nu lärt mig, efter att fått höra på omvägar om saker som jag angett i förtroende. Och eftersom jag bara berättar saker till vissa så är det inte så svårt att härleda varifrån det berättats. Och det gör mig inte särskillt förbannad egentligen, mest lätt att bara sålla bort, nu vet jag iaf att jag inte skall berätta något till den personen igen. Så är det, det straffar sig själv, vill man skvallra så får man inget veta heller. Dock skall det poängteras att DENNA SAK inte är sådär speciellt hemlig, jag skulle lika bra kunna skriva det på en lapp på ICA:s notisbord, så så ickehemlig eller sådär är den, men det är PRINCIPEN att kunna hålla saker för sig själv, vilket många verkar ha jäkligt svårt med! Jag har iaf bestämt mig för längesen, att saker jag får veta, det är saker JAG får veta, och inte MINA vänner i sin tur, eller någon annan. Så är det bara. För jag vill att mina vänner och familj skall kunna lita på mig!
Men det är som jag säger: "Den som pratar om andra i din närvaro, pratar om dig i din frånvaro" Glöm inte det! Detta tror jag är mycket sant uttryck! Vad tror du, någon erfarenhet av svikna förtroenden?
Dagarna flyter på, igår var vi i en second hand affär, för barn, de hade massa saker, men jag har lite svårt för att köpa kläder second hand, men däremot skor tycker jag är ok. Köpe leksaker därifrån till S. Men var ju tvungen att lägga dem i blöt först, man vet ju aldrig vem det är som stoppat dem i munnen innan. Hade iaf en trevlig dag igår med trevligt sällskap.
Man har börjat smälta hennes bortgång lite nu, eller den värsta chocken har lagt sig. För mig funkar det så att jag går igenom olika faser av chock och gråt, och ibland lever jag i förnekelsestadiet i början vilket leder till at jag förtränger saker tills det inte går längre.
Då är man tacksam att man har en familj man kan prata med, och vissa vänner som man känner att man kan dela med sig av allt till!
Idag är det bebissång, det skall bli kul. Dock hoppas jag att människor nu tar sitt ansvar och inte går dit om de känner sig hängiga, eller om deras barn är förkylda, det är ju dock sådana tider nu, men jag vill inte blis mittad av någon annan uppenbart förkyld, lika lite som någon annan vill ha mina baciller! Men det skall bli kul med sång iaf, hoppas S gillar det!
och idag är det fredag, underbart! Sam och jag har lekt med fisherprice ringarna på morgonen, han är riktigt duktig på att sätta på ringarna, min älskade pluttis!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0