klippte ju av luggen strax efter jul. Och tycker det är fint på sitt sätt.
däremot är det ju oftast bekvämare med noll lugg då man slipper styla den.
Men man står ju där i valet och kvalet. Och trots att man förbannade sig över att den aldrig gick bakom örat, är man där igen om fundilerar. hur är människan skapt egentligen?
När man klippt så ångrar man sig, när man äntligen fått ut den så funderar man å ännu ett klipp?

Är det jag som är störd eller känner ni igen er?