Bästa vän.

Just nu i dessa förkylningstider så här antibac min bäste vän. Eller iaf Sams bäste beskyddare mot bakterier. jag kan iaf så gott det går ta i honom med rena händer för att försöka motverka att han får en massa bakterier från mig nu när jag känner mig krasslig. Det är så kul, idag är Sam 7 veckor och det händer i stort sätt något nytt så gott som hela tiden.'
För någon dag sen greppade han sin sked själv, och igår så kiknade han av skratt när min sambo lekte med honom... J petade honom på näsetippen och han skrattade massvis. Flera gånger om... älskade underbara barn!! Jag kan inte få nog av honom.  Det är så sött när han sitter i sin babysitter och tar i för att bajsa.. det låter verkligen sådant krystljud. SÅ himlans gulligt, han ser lite extra bekymrad ut då. Sötbebis!!

Jag kan inte riktigt förstå att han är 7 veckor redan. Helt galet vad tiden rinner iväg.. och han är fortfarande lika lätt att ha att göra med. Han skriker inte i onödan och sover bra på natten, hur lyckligt lottad är man inte då som fått en så snäll pojke? Jag kan inte vara mera tacksam. Speciellt eftersom man inte har ngn familj i närheten för lite avslösning om det skulle behövas. Men eftersom jag i stort sätt känner mig riktigt utvilad varje morgon så känner jag inget behov alls av ngn hjälp, han är så snäll och lätt vår lille Sam. Hoppas det håller i sig och att han får vara så harmonisk och må bra som han verkar göra nu. Det gör ett mammahjärta varmt. Att se honom ha magknip ( de få gånger det hänt) har gjort så ont i mig att jag nästan fått panik. Ändå måste man hålla lugnet. Men som sagt.. varje dag som han mår bra och är glad så är jag glad. Det är verkligen så, ens barns humör och tillstånd styr ens humör, är de ledsna är jag ledsen osv.

Jag trodde inte man kunde älska en person så högt som man gör med sitt barn. Det finns inga känslor som kan övervinna den kärleken till sitt barn. Och det finns inte någon man vill skydda så mycket som sitt barn eller göra allt för som man vill till sitt barn. Känslorna är obeskrivliga och går ej att förklaras till någon som inte ännu har upplevt det, man kan bara hålla med när man varit med om det, är det inte sant?

Oavsett, jag är så lycklig som har lille Sam. Min familj värderar jag högst av allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0