När sambon är hemma så har man lite tid över till att blogga. Detär ju viktigt att han med får egentid med Sam så bara det är att de sitter i ett annat rum tillsammans. Längre än så borta från mig får de inte vara *ler*
Det är helt sjukt vad man är beroende av sitt barn. Att se honom varje morgon är som att känna mitt hjärta smälta.
Att se han le mot mig är det finaste man kan beskåda i denna mörka tid. Det är så underbart och jag älskar varje sekund av dagen här hemma med Sam och min sambo. Att börja jobba igen i framtiden känns väldigt långt borta. Men det är då det, nu är nu och som tur är har mitt mammaledighet precis börjat och det är så mysigt att gå hemma och snusa på hans mysiga kropp här hela dagarna. Han har ju en liten vakentid på natten och sover en hel del på dagarna. Men trots det är jag faktiskt inte speciellt trött. Den energin och glädjen han ger mig är som vilken dundermirakelkur mot trötthet som helst. utan honom och med samma dåliga sömntimmar som nu så hade jag deckat för längesen.
Men inte nu när man har en ny kärlek i familjen.

han har börjat med svarsleende sedan någon vecka tillbaka, men nu de senaste dagarna så ler han mer och mer när man pratar med honom. underbar barn! De som har barn vet hur varm man blir i hjärtat av en sådan sak.

Nu hör jag honom "prata" i vardagsrummet. Det är bäst att kila dit... vem vet jag kanske missar det första ordet?*ler*

Funderar förresten på att lägga upp de fotografbilderna jag tog i v 34, vad skulle ni tycka om det`?