Först av allt vill jag tacka för alla kommentarer jag fått. Hur många som helst, och så kul att ni följt mig på vår resa.
OCH nu äntligen är han här, vår prins. Han föddes i onsdags kl 01.44. Var 55 cm lång och vägde 4280 gr. Det kändes att föda barn kan jag tillägga!:)
Meeeehn som alla andra säger: DET är värt det hundra gånger om, och när man får upp sitt barn på bröstet så försvinner smärtan.
Jag skall komma med en bra förlossningsberättelse när jag hinner, men tänkte dra allt i korta drag så ni slipper gå under av nyfikenhet.

I tisdags på morgonen vid 07 fick jag min första kännabara värk.. det kom två på raken. Men sen avtog det lite.
För att efter en trapprusning för att hjälpa sambon satte igång igen... hanterbara förstås, men de kändes.
Jag duschade lite och allteftersom... vid kl 13 så var de ganska så starka och jobbiga. Sambon fick massera ryggen när de kom. Klockade de på värktimer o då var de ca 5-6 m emellan.
Vi åt lite och jag skulle försöka ta det lugnt i soffan... men vid 16 så gjorde det riktigt ont och jag märkte att de kom oftare.

Vid 17 stod jag inte ut hemma så vi ringde och de sa att vi fick komma in men att det antagligen blev till att gå promenader för att få igång mig.

Vi klädde på oss och var inne ganska så exakt kl 18 på sjukhuset.
Där kontrollerades jag och var då öppen 5 cm. Blev tappad på urin eftersom jag ej kunnat kissa på länge och sedan fick vi en egen sal, nr 5. Där skulle det födas barn. Och allt blev mera verkligt. Och konstigt nog var jag inte så nervös längre.
Kanske berodde det på att jag ju skrivit att jag ville ha alla tänkbara bedövningar som fanns.

Bm visade mig hur man anände lustgasen och i början hjälpte den inte alls för att ju längre tiden gick få mig att känna mig full som tusan. och det enda jag minns som jag hävde ur mig under förlossningen var... Kolla kolla på mitt armband med adressen sås tår det att vi bor i barcelona. Men gud det måste väl vara fel eller? Så skrattade jag bara.
Som sagt. Inget mer om det!:)

Jag blev undersökt igen lite senare och då var jag öppen 7 cm. Vaa bara sju tänkte jag... och detta som gjorde så ont.
Hon frågade mig om vi skulle sätta ryggbedövning vilket jag ju skrivit att jag absolut ville ha.
Men hon sa att jag var jättegrym på att andas och att jag kanske ej behövde den. WHAT? E du dum tänkte jag... jag kommer ju svimma snart av smärta. Men okej vi testar ett tag till på enbart lustgasen.

De tömde mig på urin igen... och vid 23 ca TROR jag, tog de hål på hinnorna... Det bara forsade mellan benen, lite varmt vatten sådär. Lite lätt brunfärgat men ingen fara. bebisens hjärtljud var jättefina.
När krystvärkarna väl började så ville jag packa ihop och gå hem... och detta var först kring kvart i ett på natten.
Då hade jag tagit mig igenom ytterligare 2h av starka värkar... jag kände att jag var i nirvana ibland... eller att jag vaknade upp ur ett akut sjuktillstånd... där jag var nära döden. Så minns jag att jag tänkte där i slutet i min lustgas!

När det väl var dags att krysta så hade jag ingen bedövning överhuvudtaget och shit vad jag velat ha lustgasen då med.
När man krystade kändes det som att man skulle skita på sig gånger tusen. Dne känslan var den värsta under hela förlossningen. Det var ett sådant enormt tryck ner att jag slog vad om att jag skulle gå totalt isönder.
Ju längre ner bebis sjönk desto  mer ont gjorde det och jag sa att jag ger upp ett par gånger. Men min sambo var världens bästa coach och peppade mig som fan. Krystvärkar som sagt i 1h... innan hon äntligen säger att det bara är några kryst kvar så är bebis ute. Och mycket riktigt 2 krystningar senare landar han på mitt bröst. Världens finaste.

Han föds med den största delen av huvudet först, så jag fick alltså krysta ut ett huvudmått på 37,5 med den stora delen först. Andra delen bara kom ut. Han var jättefin i hyn, hudens ton var perfekt och han var inte alls speciellt blodig eller slemmig som jag trodde. Och helt slät i huden, inga veck eller rynkor förutom de mulliga vecken på ben och armar!:)

Han föddes den 29/10 kl 01.44 vägde 4280 gr och var 55 cm lång. Och världens finste prins!

Jag hade lite problem med att kissa efteråt så jag fick hjälp med det och dagen efter flyttade vi upp till M88 bb- avdelningen. Där stannade vi tills igår då vi kom hem på eftermiddagen. Jag hade jätteproblem med amningen, mina bröst gör fortfarande så ont och han är så stark när han suger. Men när jag föröskt i 3 dygn och och han fortfarande inte blev mätt efter flera timmar vid bröstet och då jag hade så ont vid varje sugtag att jag nästan svimmade så fick de mata honom med ersättning. OCH gud vad han blev harmonisk och lugn. Stackarn hade ju knappt fått något från mig trots allt kämpande. Så efter funderingar o beslut så ger vi nu ersättning och han blir mätt och belåten samt att jag ej gråter av smärta vid varje matning. nu jag vi båda njuta av det bästa här i livet. Att bara få leva i nuet, och att hela familjen får lära känna varandra.