Jag skriver nu en vädjan till vår käre bebis i magen.
Vi vill så gärna att du kikar ut till oss nu, vi börjar bli otåliga. Och vill så gärna träffa dig, kunna känna dig, pussa och krama dig och bara älska dig från första stund. Det är så trångt i magen nu bebis, mycket rymligare här ute, och mycket roligare för alla om du kommer ut nu. Det är idag du är beräknad att titta ut. Och än är det inte försent, men du ger inte din mamma några direkta värkar eller smärtor ännu i magen, så jag tror du busar med oss, du kommer nog inte idag iaf som vi hoppats.

Men hörru lillbusen... senast innan fredag väl? Du vill väl träffla dina jättetrevliga föräldrar?;)