Jag kan fortfarande inte första. När man ser alla hälsningar på facebook, och när man läser om hur älskad du var, det är verkligen ett bevis på att fel person fick lämna jorden. Det är så orättvist så oförståeligt och så meningslöst.
Jag lider med din familj, och dina nära vänner. Hur skall arbetsplatsen någonsin bli sig lik igen? Det kommer den aldrig att bli, men jag vet att du ville att folk skulle vara glada runtomkring, det är så du ville minnas, men livet är allt annat än rättvist, och även om jag inte var en av de nära, så gör det int i hjärtat när något sådant drabbar en god och glad människa som dig.

Sambon säger att stämningen på jobbet är så otäck och tryckt, i lördags var den kusligt tyst. Det förklarar hur mycket tomrom som du efterlämnat dig.

Jag lider med dina nära och kära, och har fortfarande en klump i magen och halsen av otröstlighet.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1547052/expressen-har-forlorat-en-lycklig-man

Kan inte sluta gråta

Nu är det dags att ta tag i dagens sysslor och min underbara son, som för tillfället sitter i sin gåstol och har fått tag i ett prasslande blöjpaket, det skall nog hans elaka mamma lägga beslag på nu tror jag. Det är ju dags för hans favoritsysselsättning, dvs byta blöja och äta gröt. Hoppas ni får en fin dag.