Hur ställer ni er till att andra mindre bekanta pussar ditt barn i ansiktet?
En del tänker inte ett skvatt på det, medans andra bara inte gör det, och en del gör det och andra retar sig på det.
Jag vet inte. För mig är det en sådan grej, jag pussar inte på andras barn, om jag inte har en väldigt nära kontakt med barnet, eller dennes föräldrar. Att krama är sin sak, men pussas, har liksom inte blivit att jag gör det.
Och när det kommer till ens egna barn, hur ställer jag mig då?
Nära och kära får såklart pussas på Sam såvida de mår bra, och inte pussar på munnen, utan kanske på kinden, men allra helst inte i ansiktet då det känns som vår zon, min och Sams pappa. Pusszonen.

jag är kankse töntig, men på något sätt är det jag, Sams pappa och nära släkt som pussar på Sam. Det känns så iaf.
Han är ju ändå vår pussgurka. Hur ställer ni er till det, har ni ens tänkt på det?