Man blir så glad när man tittar ner i vagnen och ser de stora blå titta på en, och munnen ler sådär sött som bara ens barn kan. Och så ser man den söta Kizz-bodyn och lilla söta blonda håret och tänker att man har en sådan underbar krabat som man gått och burit på i 10 månader (ja 40 veckor e 10 mån) och att han nu e en sådan underbaring.
Det är mamma o pappalycka det! Och han tittar så förvånat på mitt hår, tog en snabbtur över badkaret och tvättade håret medans krabaten sov en stund. Sam tycker att mammas multifärgade hår är så kul, kanske man skulle bli punkare?