Lördagmorgon, vi skulle ge oss iväg på utflykt jag och familjen. Då det ringer på min sambos mobil.
Ett samtal man inte vill ha. En nära arbetskamrat har omkommit i en olycka i Thailand. Han var där och firade sin 35årsdag. Och så blev det såhär. Jag träffade bara dig några gånger Johan, men du var en sådan människa som var lätt att prata med iaf, även om jag inte kände dig så bra. Du verkade alltid så omtyckt och verkade leva ett bra och kul liv.
Men livet är bra orättvist, hur kan det hända att unga människor som är levnadsglada rycks bort i ett nafs, medans de som är gamla och väntar på att få somna, inte gör det? Livet är allt annat än rättvist ibland.
Tänker på alla dina vänner, familj och på min sambo som tycker att det är hemskt tragiskt, och jag kan inte annat än fälla en rad tårar och känna att det e fan inte rättvist.

RIP