Idag har Sam börjat hajja hur man skall ta sig framåt i gåstolen på ett medvetet plan, tidigare har han mera hoppat hit och dit utan att tänka på att han gjort det. Medans han idag har tagit steg framåt mot bestämda mål och saker som jag hållt upp en bit längre bort. Han är så söt när han kommer staplandes med sina små fötter. Han tycker det är så kul att kunna nå och dra i allt som kommer i hans väg nu när han kan köra fram till föremålen. Och för att inte tala om katterna, oj oj så roliga dem är. De får snart se upp när han kommer i 120 med sin gåstol. Hehe.

Jag tror han är kittlig som tusan under fötterna med, för när jag skulle dra av honom strumporna så att han skulle få fäste bättre så började han storskratta. Och likadant när man säger ord som lam-pa och såvidare, det tycker han är jättekul. Och att nudda näsa med mamma det är med mysigt. Älskade barn, han skrattar så det värmer min själ, och man kan inte annat än skratta tillsammans med honom, det är så härligt och smittar av sig så lätt.

Imorrn är det fredag igen, vart tar veckorna vägen egentligen, är det någon mer som undrar det?
På lördag skall vi och titta på när stora älsklingen spelar innebandymatch och sedan får vi se vad det mer blir för planer.
Eventuellt kika på dopkläder och sådant som kan behövas. Det skall ju bli kallt dessvärre. Men då fårman hitta på era inomhusaktiviteter, och klä sig varmare helt enkelt.

Nu skall jag dricka mitt örtte, och hoppa upp bredvid sambon i soffan och läsa Mama och hoppas på att mensvärken försvinner.

Trevlig kväll.