11 veckor idag.

Sov till 10 idag, Sam gillar att sova på förmiddagen, och på natten såklart. Och det passar mig utmärkt, det är mina rutiner skulle man kunna säga. Nu har vi myst vid skötbordet nästan en timme, och pratat lite i spegeln samt att jag hunnit med min smoothie på morgonen. Nu sover Sam en stund i babysittern och jag hinner med att fixa mig lite och blogga. SAMT att springa o byta binda hela tiden, hur mycket mens kan man ha egentligen? det blöder igenom dubbelt skydd. Är det verklisch normalisch? Jag funderisch! Nåväl, där fick jag för att jag hurrade över att mensen var tillbaka.

Idag är älsklingen 11 veckor och man blir jämt lite extra salig sådär när man är på onsdagar, eftersom han föddes på en onsdag, 01.44. och det är inte klokt vad tiden går snabbt. Jag kan inte låta bli att påpeka det. Det händer så mycket.
Går när Catta var här så satt Sam i mitt knä vid köksbordet och helt plötsligt så drar han sig framåt så rygg och huvud är fri, inte lutar sig mot mig längre, han gjorde så flera gånger, precis som att han ville komma framåt till bordet. Duktiga kille, man blir lika stolt varje gång något nytt händer. ja även genom att bara titta på honom såklart och beundra varje del av honom.

Jag vet att de flesta barn är ganska så kletiga och skrynkliga när de föds, vilket såklart är naturligt. Men Sam var varkens kletig eller skrynklig, han var väldigt len och fin i hyn redan när han lades upp på bröstet. och flertalet av de som jobbade på förlossningen och BB påpekade hur vacker och söt han var. En av dem sade även att det inte var många bebisar hon sagt så till genom åren på sitt jobb. Då blir man extra stolt såklart, speciellt eftersom han såklart är världens finaste bebis enligt oss. Så tycker såklart alla om sitt barn, men Sam är så underbar och när jag ser bilder från förlossning och BB så smälter jag till tusen och ser att han verkligen är så perfekt och välskapad som en människa bara kan vara. Och jag är så oerhört tacksam över att ha fått den lyckan att få ett välskapt och harmoniskt barn, att han genom sina signaler visar att han verkar trivas så bra med sin tillvaro. Det gör mig så varm inombords. Älskade älskade barn - för dig gör jag allt och lite till. För så är det verkligen, allt annat blir så oviktigt när man har ett barn att ta hand om på bästa sätt. Eller oviktigt kanske är fel ord, bara omprioriterat kanske man skall säga. Han går alltid i första hand både för mig och min sambo och tack vare att han är så harmonisk så får jag och älsklingen så mycket tid för varandra ändå, så det känns toppen! och viktigt såklart. Men något jag inte tror är en självklarhet då man är småbarnsföräldrar. Men åter igen, tusen gånger tacksam det är vi!

Älskade barn, det är idag 11 veckor sedan du sov i din BB-säng, och jag såg på dig med stora beundransvärda ögon. Jag älskade dig redan högt då du låg i magen, och kärleken blir starkare och starkade för varje dag.


Kommentarer
Postat av: Hannie

Visst blir man! :) Lilla N sa barnmorskorna på förlossning och BB samma sak om! "Hon ser ju helt perfekt ut, som en liten docka!" utan minsta lilla klet eller rynkor! Ganska häftigt! :)

2009-01-14 @ 12:29:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0