Phu! Sen jag blev mamma för 12 veckor sedan idag så har mitt liv förändrats rejält. Och till det bättre såklart, utan tvekan.
Att få barn är det största jag varit med om både psukiskt och fysiskt. Det är som att ta ett steg in i en helt ny värld samma sekund som ens barn läggs upp på bröstet. En obeskrivlig glädje och kärlek infinner sig i samma sekund som en oerhörd rädsla och ett kontrollbehiv man inte trodde existerade. Det är obeskrivligt häftigt att få barn!

Sedan Sam föddes har jag inte spenderat många timmar iväg från honom. Det har varit några timmar på stan, några timmar på köpcentret, någon promenad till affären eller med bilen för att storhandla. Vi brukar göra så att jag åker iväg och sköter de ärenden som skall efter det att sambon kommit från jobbet, mycket för att han skall få tid med Sam ensam och för att jag skall få komma ut en stund. MEN jag har absolut inget behov ännu av att fara iväg längre stunder bara för att liksom komma iväg ett tag, det har jag inte. Han är så liten ännu, det kändes som att vi precis fått lära känna honom... och vad är det jag skulle vilja göra om jag fick 2 timmar för mig själv? Då skulle jag tagit mig en lång dusch, läst en tidning och och och, ehm.. tagit ett långt telefonsamtal med en vän kanske? Ja det är väl det jag skulle göra... och inte ranta runt på krogen eller så om det var det ni trodde, nej det har jag inget behov av just nu alls. vad skall jag där att göra? Visst det är vrålskoj med kompisarna men de flesta av mina vänner är ju på smällen, har barn eller har inte barn.. men att man träffas hemma hos folk och dricker vin där o sitter och tjattrar, krogen i sig är inget som lockar nu. Hemmakväll med tjejerna mycket hellre isf. Poängen var den att sedan Sam föddes har mitt liv ändrats drastiskt från att vara så lite ego det bara går att vara till förmån för min son, och jag älskar det. Jag har inte alls samma krav på at se perfekt ut, vara stylad och sminkad, välja rätt kläder och tji tji. MEN en sak som är viktig att poängtera är att det fortfarande är viktigt för mig att vara fräsch, att ha håret tvättat och att se bra ut, fast på ett naturligt sätt. Och att klä mig snyggt. Det är fortfarande viktigt. Men jag behöver inte lägga lika lång tid på den nu längre. Och det går faktiskt, man blir riktigt rejält effektiv när man blir mamma, man lär sig storstäda och fixa iordning sig på en halvtimme om det behövs, och man velar inte fram och tillbaka, får man chansen när Sam sover så tar man den, man velar inte en kvart först över vad man skall göra, om jag orkar and so on.. man bara tar tag i saker. Det är bra. För all av hans vakentid vill man vara med honom. Det vill man även under hans sovstunder, och har han sovit för länge, ja då sätter jag mig där på sängkanter och spanar på honom, knack knack dags att vakna typ. Nej jag är inte galen, jag är en mamma med en son som är det vackraste som finns, och jag vill spendera all min tid med honom och min sambo. Så är det.

Det jag skulle komma till var att de få gånger jag varit iväg på egen hand så har jag alltid ringt hem bara för att liksom, checka hur läget är, ja jag litar fullt ut på min sambo, och han är en jättebra pappa till Sam och sköter om honom precis lika bra som jag. Det vet jag om. Men det är inte det, det är mitt kontrollbehov jag pratar om, och så rollen som mamma förstås. Jag vet inte om det bara är jag, men jag kan inte riktigt slappna av ändå när jag är iväg. Thats life. Och jag antar att det också är normalt? Well det får vara hur det vill, jag trivs med att ha det så. Jag trivs med att ha kontrollen, och att längta efter min son fastän han ligger och sover bredvid. Det är precis så underbart som det är och jag trivs hur bra som helst med det.

Vad gjorde vi innan liksom? Hur kunde jag klara mig utan dig i mitt liv såhär länge?
Så sa min sambo igår om Sam, och visst är det så fint sagt? Och det är så sant,
det är något som man upptäcker när man får barn, vad gjorde man innan?
ja klart man gjorde saker innan, man tog bilen och drog på utflykter - vilket man även kan göra med barn.
Man träffade vänner spontant - det kan man nu med, men med lite mera packning och planering.
Man gick på bio, det kan man inte utan barnvakt, men det behovet har jag inte - man kan hyra hem en film minst lika bra och poppa poppisar hemma.
Man kunde dra ut på krogen och dansa - ännu inget behov av det, trevligare med vänner hemma och dricka lite vin.
Dansa, det gör jag ändå här hemma varje dag, antingen i duschen eller till radion. Och jag älskar att dansa, det är superkul och ger mig energi, men ännu har jag inget behov av att gå ut för att dansa, jag kan göra det hemma.

Allt går, men med lite mera planering, och jag älskar det livet.

Att bli mamma för tolv veckor sedan har inneburit att jag blivit mera ansvarsfull och ordningssam vad gäller städa och hålla iordning här hemma, samt att ha pengar kvar tills pengarna kommer in varje månad, vilket jag inte var så duktig på innan. Man visste liksom att allt klarade sig, nudlar liksom. (?)
Men nu har jag alltid pengar över, det är ju inte för att jag ej klarar mig på nudlar, men för Sams skulle, jag vill alltid ha pengar över till allt han behöver såklart. Så om det än är leksaker, han skall få det han behöver punkt slut.
MEN något jag inte förändrat sedan jag blev mamma, det är mitt barnasinne, det är än starkare nu, och min sambo säger fortfarande ofta att jag är en toka och barnslig, men det är inte barnslig jag är, det är bara min humor som är konstig och att ja har nära till skrattet. (?) Well...

Det är helt enkelt acceptabelt att flyga omkring och jollra och gunga och fjanta när man har sin son med sig, då lyser det inte helelr lika mycket igenom att det är jag som faktiskt äter de dära efterrätterna som finns i barnmatshyllan.

Som sagt, det finns bara fördelar. Ja jag kan inte ens klaga på dålig sömn, för jag har sedan Sam var 3 veckor sovit hela nätterna, och han gnäller knappt. Ibland har han med dåliga dagar såklart.. men han är en väldigt harmonisk kille vilket jag verkligen är tacksam över mest för hans skull att han verkar så tillfreds och jag hoppas det förblir så. Han skall vara en glad och go kille för då mår vi som bäst.

SÅ livet som mamma är inte alls som jag trodde - det är mycket mycket bättre!!