Dumma mig.

Sam hade precis vaknat till här på kudden bredvid mig, så skulle jag säga ngt gulligt och råkade visst säga det lite för högt så han hoppade till och blev skrämd. Sen såg man hans min och hur läppen började darra. Naw lille älskling.
Gud vad dum jag kände mig, att jag skrämdes, det var ju inte meningen. Det finns ingen sötare, oavsett min eller uttryck.
Det finns inte ord som kan beskriva den kärlek jag känner till honom. Och den oerhörda lycka jag känner som är hans mamma. Det är stort, ofattbart och det viktigaste i mitt liv. Du är så perfekt från topp till tå.

Idag på lekmattan.



Underbara barn. Mamma o pappa älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0