Idag kände jag att det var pannkaka i skallen. Hade ju ej varit ute med Sam sedan i lördags så jag tyckte att vi prompt skulle ut och rulla vår Rolls royce. Sam sover ju så bra i vagnen och det är bra med frisk luft plus att jag får bli av med de sista 2 kilona. Japp. Sagt och nästan gjort. Det är bara det att vi bor högst upp utan hiss. Så jag kände mig som ett fån när jag sprang o plingade dörr i hela trappan likt en desperat kvinna som ville komma ut i friska luften.
På andra våningen fick jag napp. 45 åringen som bor där hjälpte mig ner.. o babblade sen en halvtimme där ute så jag hann ta en halvtimmes walk och en halvtimmes fram o tillbaka gung och käkträning genom allt babbel. Sen var det nästan så jag ville ha hjälp upp igen, men nej,,, jag ddrog mig för det. Sen hade jag ju bråttom in med så i made it.

Nu e vi inne, min mage kurrar men magvärken är borta och Sam sitter och sprattlar i mitt knä. Stora pojken, han blir 12 veckor iidag!! Och han fick ett så fint vykort av mormor och morfar med en björn på, de saknar honom! Och han saknar dem.
Det e jobbigt att bo så långt från familjen nu när man har barn, ja annars med. Jag vill ju träffa dem minst 1 gng i veckan. Tur att telen finns iaf!

Nu mat. Det kurrar i kistan, herr padda i farten.