Satt och kikade på postkodsmiljonären nyss, då olof lundh och patrik ekwall tävlade och flög på vad ordet diskurs betydde... direkt jag såg det visste jag att betydelsen var samtal... så att jag nu drar slutsatsen att jag är smartare än både min sambo, olof och patrik det är ju självklart. Att man utbildat sig i närmare 6 år på högskola skall väl ha givit mig någon kunskap... och nu fick jag min revansch. Hoho. nej men skämt o sido. Jag tycker om ord, och jag märker att ju mer man läser på högskola desto fler ord stöter man på o fler lägger man på minnet. Ord är bra skit.
Tänk vad skulle vi gjort utan ord. hur skulle man då kunna blogga?

Hur gjorde man förr i tiden innan bloggen fanns? Och innan orden fanns... hur uttryckte man sig då? Genom  närkontakt och klappar? genom smisk och räcka-fingret stilen? Inte vet jag.. men jäklar vad svårt att få sin vilja igenom innan man visste ordet av orden.. (?) Ord är bra skit.

Ibland funderar jag på vad jag skulle välja emellan, att vara döv stum eller blind.. jag tror absolut jag skulle välja stum... eller nja kanske döv förresten, då slapp man höra på allt skit som folk snackar.. och man skulle kunna överrösa dem med allt eget bullshit man hade att komma med istället. För om jag inte kunde uttrycka mig och fick babbla så skulle jag spricka.
Fråga min sambo, han spricker snart av alla ord jag proppar i honom. Men det är väl så det skall vara.

Jag funderar på hur Sams personlighet kommer vara, om han har ärvt pappas envishet och tapperhet eller sin mammas babbel och galenskap, det återstår att se och så underbart det skall bli att se hans personlighet växa fram. Det ser jag verkligen fram emot. men nu ser jag mest fram emot varje morgon jag vaknar av att han gör ljud ifrån sig och vill att jag skall vakna. Det är  underbart. Tänk så mycket glädje ens barn skänker en.... ofantliga mängder. Underbara ofantliga mängder.