Tänkte på en sak igår.
Tänk om man ej kunde tänka tyst, alltså att det ej fungerade utan att allt som strömmade genom huvudet kom ut genom munnen. SHIT hur skulle det se ut då? Jag tror helt ärligt på att folk skulle vara mer ovänner eller snäsiga mot varandra.
Eller jag vet inte, det är vad jag inbillar mig iaf. För allt som oftast när jag är ute och går och möter folk till höger och vänster så tittar man ju på kläder, eller på ngt annat... och jag tänker oftast typ:

så skulle aldrig jag klä mig, men det var ju fint på henne/honom. Och tänk om man skulle gå förbi ngn man ej känner och säga just så... man skulle ju få en smocka eller?
jag är faktiskt glad att folk inte säger allt de tänker om mig rakt ut, shit vad mycket komplimanger jag skulle fått då* fniss*
Nej men jag tror det är skönt, det skulle nig bara skapa mera problem och sänka ens självförtroende!Eller?
Det tror jag iaf. Jag tycker det är skönt att gå omkring i min egna lilla värld, där jag vissa dagar tycker att jag är snyggast i världen och bara vill gå ut för att visa upp mig, medans jag andra dagar bara känner mig som en nersunken grå mus.
Well... då vill man ju bara gömma sig.

nej som sagt, vad tror ni ? Är det skönt att man kan få tänka i det tysta ibland eller skulle ni vilja att allt sades istället?
jag tror på:

Att tala är silver, att tiga är guld.

Dock lever jag inte alltid efter denna fras, jag kan ju babbla isönder människor så de blir knas!