FY sablans. Idag var det inte långt ifrån att jag gick till en fettsugningsklinik för att be dem ta lite på midjan, och insida lår. Det här med semester är ju väldigt mysigt, men fan vad mycket skit man unnar sig. Är det inte goda middagar och efterrätter så är det ett glas vin eller en öl. Och lite godis på kvällarna. Och det känns som jag gått upp säkert 2 kg runt bara midjan. SUCK! Något måste göras! Men jag orkar inte ta itu med det nu på semestern, jo endast promenader men inte att banta. Vad trist det är att banta. Nej fan, jag får börja med mina långpromenader igen när semestern är över. Det är iaf tur att jag gick och lade mig vid 22.30 igår, annars hade jag nog fått en fett-depression och tagit till kniven här hemma. Eller inte riktigt men. Ni fattar grejen, sådana dagar man bara känner sig fet. Eller har inte ni sådana dagar?

Skönt att Sam är som ett ljus när mamma är som ett psykfall! Grrr, varför är det så lätt att äta gott, men så svårt att låta bli? Varför är det alltid de dära nyttiga sakerna som är mindre lockande? Är ni med onyttiga ibland?

När Sam vaknar skall vi iaf besöka någon mysig nationalpark eller något område där vi kan vara ute i den friska luften, där Sam kan samla på sig massa nya intryck och kanske finns det lite söta djur han kan spana på, han älskar ju djur! En skön kombination. Och kanske kan man få till en powerwalk med för att minska midjan? Shysst combo iaf!