Jag är mörkrädd som tusan. Stod och målade en andra gång i källaren innan ikväll och det är en timer på 30 minuter där som slår av ljuset, och när den stängs blir det verkligen kolsvart i hela källarutrymmet, och även om jag vet vart knappen finns så känner jag en känsla av panik inom mig. Ja vem skulle höra mig nere i källaren? Brr. Dumma tankar. Men jag gick och tände och då försvann den känslan. Målade klart och gick upp till familjen och kände mig genast lung, rädslan var som bortblåst. Men det är läskigt, undrar vad som gjort mig så rätt? Verkligheten? Allt som händer och efterlyst, som skildrar just denna. jag har grym respekt för mörker vilket man såklart skall ha, men ibland är det aningens jobbigt. Hur känner du är du mörkrädd?
När sambon var iväg med jobbet någon vecka för något år sedan sov jag jättekass och tyckte mig höra ljud överallt, sådana som annars inte finns. Jobbigt.

Iaf, vilket härligt väder det varit. Vi åkte till en mysig strand, men kombinerat barnvänlig, ungdomshäng och beachvolley. Och ett supergott fik! perfekt! Lekte med Sam i skuggan med hans nya spadset, och turades om att vara i solen. Och när han sov så fick vi båda en timme. Skönt med sol men skönare i skuggan egentligen, det trodde jag aldrig jag skulle säga haha.
Var iväg några timmar, och sedan har vi badat i baljan, eller inte vi, men Sam. Haha. Det skvätte vatten överallt. Han älskar att bada! Och nu sover badkillen, och vi skall se film! Och surra.

Ciao!