Sitter och inväntar att S skall få sitt nattmål. Det är om sisådär 2 timmar. Men känner att jag hinner komma in i ngn slags djupsömn om jag somnar nu, och det blir bara segt att kliva upp då samt att jag säkert är mkt mera svårväckt och stänger av klockan i sömnen. Dock vill jag säga att det går mycket lättare att kliva upp på natten är vad jag trodde. Jag som är allt annat än lättväckt tycker inte alls att det är särskilt jobbigt att gå upp på natten samt att kliva upp vid 07 varje morgon nu,.
Det måste vara något mer oss mammor, något superwomangrejs, för när man fått barn tycker jag att man blir mer tålig, starkare både fysiskt och psykiskt. Man gnäller mindre och är liksom mera effektiv och inte liak velig som innan. Underbart vad kroppen är bra skapad. Och ju mera man tänker på hur smart allt faktsitk är...

jag menar... tänk när du är gravid då vänjer kroppen sig vid att gå upp varje natt för att dricka eller kissa... för att sedan vara van att ge mat på natten. DU vänjer den vid att överleva världens trötthet och visa att man tar sig ur den med. Och genom att föda ett barn så visar man på krafter som inte är av denna värld. Man förstår inte riktigt vart man får kraften ifrån, men den finns där. Och sambon sa just det efter förlossningen att han upplevt mig som en superwoman, att jag visat krafter som jag säkert inte själv trodde fanns, och det är mycket riktigt. Galet koolt är det att kroppen är skapad så!

Och nu flyter allt på hur bra som helst trots mindre sömn och tidiga mornar. Men det är ju bara för att man får lyckan att vakna bredvid en solstråle varje morgon som har ögon som tindrar mot en, då kan man inte bli annat än pigg. Älskade barn!

Jag tycker att det är fantastiskt mysigt att vara mamma, och jag har svårt att förstå att jag inte alltid varit det. Men för det vill jag ändå påpeka att jag tycker mig ha behållt min del som flickvän och tjej också. Jag anser mig ändå hållt mig ganska så fräsch, vilket säkert många inte riktigt orkar eller hinner med som mamma. Men mycker beror såklart på att vi fått ett snällt barn som inte gnäller speciellt mycket. Och jag är glad över att jag fortfarande får vara Malin också och flickvännen, även om mammarollen är den jag lever i alltid, och den känns så fantastiskt underbar.

Well livet är bra fantastiskt, och även om ögonlocken hänger ibland så skulle jag sakna att gå upp och ge mat om Sam bestämde sig för att sova en hel natt, vilket han ju ibland gör. Då frågar man sig på morgonen...

-" Du älskling, du skulle ha väckt mig, var du inte hungrig trots allt?"

Gonatt!