Skrev ju igår om hur trött jag känner mig trots mycket sömn. Och så fann jag denna bilden från i vintras. Minns hur trött jag kände mig, men tyckte att det ju är normalt när man har småbarn som är i farten. Men vad jag inte visste var bidrag till min dåvariga trötthet var ju vår lilleboo som hade börjat grotta sig in i min mage. Jag blir så lycklig när jag ser sådana här foton och minns att jag tänkte och kände just denna trötthet för att sedan erfara försenad mens (som förvisso inte är superregelbunden) och lite molvärk. Men jag slängde mest ner ett test för att jag råkade se ett på apoteket, och tänkte att man ju slappnar av när man tar testet och så kommer mensen. Kissade i förbifarten nästan... och skulle precis på språng igen när jag... chockerande tittar på stickan som visar ett tydligt plus, va... vänta nu... plus... är det likamed gravid eller hur var det nu? Jag minns känslan i kroppen, hur jag chockerande tittade igen och igen... mjoodå nog var det så att vi fått uppleva det underbara ännu en gång. Och jag är lyckligast i världen för att vi får vara med om livets stora gåva, enligt mig - barn.
Därför blir man lite extra lycklig när man ser sådana bilder och vet att lilleboo var där inne intill hjärtegropen, och storeboo låg där nära intill hjärtegropen även han. Det är kärlek då den är som svårast att beskriva vidden av.