Hej på er!

Var så ledsen igår (och är såklart fortfarande) när jag fick veta att farmor inte finns längre. Det är såklart en otrolig lättnad för henne ( eftersom det inte fanns någon återvändo) att få somna in. Hon blev ändå 86 år gammal, och även om jag önskar att hon fått bli minst 100, så säger ju kroppen ifrån när den inte orkar längre. Men farmor är och studsar bland molnen nu och är med farfar igen, det är jag säker på och det känns skönt med så fina bilder och minnen när det är tungt. Men det känns som att alla tårar rann ut igår för även om jag har gråtit en skvätt idag med, så var det ju massa tårar igår... och på ngt sätt så tömmer man ut alla tårar, för efter ett tag kan man inte få ut några fler. (iaf inte på ett tag, sedan kommer ju fler igen) men förstår ni vad jag menar?

Men man är glad att man har så många fina minnen att tänka på...
farmor var en så varmhjärtad person och några av de minnen jag tänker på är:
när hon fixade fika och värmde mina stelfrusna vantar och skor under cykelrundan jag hade när jag jobbade på Citymail. Det var ett perfekt stopp att stanna till hos henne och träffas en stund, och få sådära god farmorsfika som bara hon kunde bjuda på.

Sedan minns jag hennes härliga skratt som var sådär högt ibland, på ett härligt sätt.

Hennes underbart goda wienerbröd och hennes godisskål i tv-rummet alltid fylld med choklad och bridgeblandning. Hon hade dessutom alltid en massa bakade kakor hemma som hon tog upp, och för att inte tala om hennes grymt goda köttbullar!

Hennes berättelser och album som hon visade oss så gärna. Och hennes allmänna godhet, genomsnällhet och omtänksamhet, sådär precis som man vill att en farmor skall vara. Hon var toppen helt enkelt på alla sätt och vis och jag saknar henne massor!

Och för att inte tala om hennes romerska bågar man alltid fick... ja minnen, vilken tur man har sådana.
Och nu sedan hon kom till hemmet så sken hon alltid upp som en sol när vi kom och hälsade på, och det gjorde hon även (fast hon var trött) när jag, Sam och mamma var där sist jag var hemma ( i juli). Varje morgon vinkade hon till fotografiet på Sam som hängde vid hennes säng...! Så fint!

Söta farmor! Nu kom det nog några tårar till trots allt...ja ni förstår!

Tur man har en härlig familj som verkligen ser till att man har att göra om dagarna... nu är förvisso pappa och Sam iväg idag på lekland och senare en ny kursstart i plask och lek. Och jag och Tim har precis gjort fotavgjutning av hans söta fot och myst!

Funderar på en höstpromenad för att rensa tankarna.. måste posta ett kort till min bror som fyller år imorrn med.