Ibland är jag djup, en tänkare, grubblare, funderare. Ja nog en typiskt tjej tror jag många skulle uttrycka det.

I alla fall någon med ständigt dåligt samvete för något.
Oftast att jag inte har mer tid med mina egna barn med tanke av arbete och arbetstider som ju ingen kan komma ifrån. Träningar som de är bundna till, och alla andra måsten som ändå finns runt omkring oss.

Är det inte den ångesten så är det ångesten över att allt inte kan vara perfekt på en och samma gång pga tidsbrist. Vi jag ha ett perfekt hem, vad du det innebär, så finns tiden på kvällen när jag har lagt barnen och hinner med. Samtidigt som jag vill ha ett perfekt hem, massor med tid med mina barn, ta hand om mig själv både till det inre så att jag orkar och mår bra, med träning, avkoppling, ja allt som gör att jag känner mig lycklig.
Men allt det man önskar skulle hinnas med om inte sömnen behövdes. Tänk bort sömnen och känn att du hunnit med allt du ville för att du hoppade över sömnen!

Well... det funkar ett dygn, sen segnar man ihop av sömnbrist och ingenting annat blir ens det minsta bra.

Jag börjar då inse att allt som jag gör, det gör jag ju faktiskt med utgångspunkten i att jag skall göra mitt bästa, jag skall vara mitt allra bästa jag, VARJE DAG. Det kommer man oftast ganska så långt med.

Alla dessa tankar vaknade när jag läste om hur Graaf skrev på sin blogg att hon var en dålig mamma som aldrig bakade nybakta bullar till sina barn, eller hann med var och en för sig, leka med dem, vara där exakt så mycket man vill för alla hela tiden.

Men ingen är värdelös så länge man gör sitt bästa.

Men det är inte lätt att bortse från att det är mycket som skall hinnas med, du vill vara perfekt, omtyckt, uppskattad, älskad, ja allt och lite till.

Men jag är inte värdelös för att jag inte har de där nybakta bullarna varje vecka... Nej jag är faktiskt ganska bra som kan inse att jag har mina brister som jag inte rår över själv, ingen kan hindra klockan från att ticka, ingen kan skippa sitt jobb, och sömnen klarar vi oss inte utan den heller om vi skall fungera.

Så jag vill börja kalla mig själv för en något utarbetad, sliten mamma som efter bästa förmåga ändå faktiskt är närvarande för mina barn och för mig själv och tar mig tid att reflektera över att livet har sina måsten och skapar ångest över hur du inte alltid kan styra över allt du önskar här i livet.

Men jag är så tacksam över att jag får vara en ganska sliten ibland sömnlös grubblande mamma som har ett stort hjärta och är trygg. Det är inte att underskatta i detta stressiga liv.